Helsinkiin tarvitaan lisää kielikylpypaikkoja

Detta pressmeddelande sände jag och Nils Torvalds ut fredagen den 12 oktober. Tyvärr nappar den finska pressen mest på diskussionen kring tvåspråkiga skolor, istället för att ta fast på hur den finskspråkiga eleven kunde bli aktivt tvåspråkig.

Kuten oikeusministeri Anna-Maja Henriksson viime viikolla (4.10.) kielioikeusseminaarin yhteydessä totesi voisimme Suomessakin selkeästi lisätä kielikylpyjen tarjontaa. Tällä hetkellä tarjonta ei vastaa kysyntää. Kanadassa käytännön kielelliset valmiudet luodaan jo varhaislapsuudessa kielikylpyjen avulla. Meilläkin on tärkeää kouluttaa riittävästi osaavia kielikylpyopettajia. Myös kielellinen jatkumo on tärkeä, ja Kanadassa kielikylpyä on mahdollista jatkaa läpi koulun ja edelleen yliopistossa. Vastaavantyyppistä ratkaisua voitaisiin meilläkin harkita, ministeri Henriksson jatkaa.

Kielikylpy, jossa lapsi oppii toisen kielen kasvatuksellisesti tutkitulta pohjalta, on toiminut Suomessa lähemmäs 30 vuotta, jo useamman vuoden noin 4500 3-15 ikäistä lasta kylpee päivittäin ruotsinkielellä. Kielikylpy tuottaa toiminnallisesti kaksi- ja monikielisiä lapsia ja nuoria, ja kielikylpyoppilaat saavat hyvää kaksikielistä koulutusta

Kielikylpyvaltuutettu Veronica Hertzberg sekä europarlamentaarikko Nils Torvalds (RKP) painottavat että Helsingissäkin useamman lapsen tulisi saada paikka kielikylpypäiväkodissa ja jatkossa koulussa.

–Tällä hetkellä noin 130 lasta vuodessa, noin 1,5 % ikäluokasta saa paikan kielikylpyluokasta. Tänä syksynä Helsingissä toimii 10 kielikylpypäiväkotia ja 5 ala-astetta, 3 ylä-astetta ja yksi yhtenäinen koulu luokille 1 - 9, jossa opiskellaan täydellisen kielikylpymenetelmän mukaan, Hertzberg selittää.

Varhaiskasvatuksen opetussuunnitelmassa Helsingin kaupunki on asettanut tavoitteeksi täydellisen kielikylpypolun mahdollistamista kaikille lapsille jotka aloittavat kielikylpypolkunsa päiväkodissa.

–Mahdollistaaksemme tämän tavoitteen täyttymistä, Helsingin tulisi panostaa, ei ainoastaan päiväkodeissamme tapahtuvaan kielikylpyyn, mutta myös entistä enemmän kielikylpyluokkien perustamiseen erityisesti ala-asteissamme. Helsingin kaupungin olisi lisättävä kielikylpypaikkojen määrää, ensisijaisesti Lauttasaaren sekä Herttoniemi- Roihuvuoren alueelle, toteaa Torvalds.

Lisätietoja:

Veronica Hertzberg, kielikylpyvaltuutettu, 0505819924, veronica.hertzberg@folkhalsan.fi

Nils Torvalds, europarlamentaarikko (RKP), 0400 432 262, nils.torvalds@europarl.europa.eu

Elevens rätt till bra utbildning

Jag fortsätter att fundera över beslutsfattarnas ansvar för att alla elever i Helsingfors, oberoende var de bor eller vilket medeltal de har, får en likvärdig utbildning. Nedan hittar du insändaren som publicerades  i HBL 3.10.

Kursutbudet måste vara tillräckligt

A-L Bengelsdorff (Hbl 26.9) har missförstått min insändare (Hbl 19.9). Antalet kurser ett gymnasium kan erbjuda räknas i första hand ut på basis av antalet elever. Ifall skolan har för få elever kan skolan inte erbjuda alla de kurser eleverna behöver för att på bästa sätt kunna skriva studenten. Min familj har nu erfarenhet av tre gymnasier, Brändö, Norsen och Helsinge. I Brändö gymnasium, skolan med flest elever, kunde eleverna bygga upp en kursbricka med kurser som speciellt intresserade dem och stärkte deras begåvning. Under föräldramötet i Norsen i höst påpekades att man detta läsår varit tvungen att skära ned kursantalet till ett minimum, så det är verkligen viktigt att eleven inte är frånvarande samt klarar alla sina kurser så att hon/han får ett slutbetyg från gymnasiet. I Helsinge, i Vanda, var man bekymrad för att en elev som inte läser ett B-språk kan få problem att få ihop sammanlagt 75 kurser eftersom kursutbudet är så smalt.

Det är möjligt att man på nationell nivå tänkt helt fel då man gått inför elva enskilda realämnen i studentexamen, vilket medfört att fördjupade kunskaper i de enskilda ämnena under gymnasietiden spelar en större roll. Under det första året läser de flesta eleverna de obligatoriska ämnena, varefter de väljer de ämnen som de vill fördjupa sig i inför studentexamensprovet. Kugg- eller nio poängsfrågorna kommer oftast från kompletteringskurserna. Varje gymnasium bör erbjuda de obligatoriska och de fördjupade kurserna i alla ämnen. Utöver dessa kan de större gymnasierna erbjuda kompletteringskurser, som förbättrar elevernas möjligheter att prestera bra i studentexamensprovet.

I dagens läge kommer elever, i våras krävdes medeltalet 7.5 – 7.75, enbart in i gymnasiet med minst resurser, medan eleverna med högre medeltal får inträde till större gymnasier med mera resurser. Jag anser att detta är orättvist. Är det rätt att tonåringar straffas på ett sätt som de inte ens själva kunnat förutse?

Rektor Ronnie Rehn med kolleger (HBL 27.9.12) är oroade över att de inte klarar av att ta emot en grupp med förskolebarn i samma skolhus där eleverna i årkurs 1 – 6 i dag går. Förskolan är integrerad i de flesta svenska skolhusen i Helsingfors, förskolebarnen lär känna sina klasskamrater och skolhuset före skolstarten. Det är främst i de södra stadsdelarna som förskolebarnen inte varit integrerade i skolhuset.  Cygnaeus ledningsgrupp måste kunna lita på att utrymmesfrågan får en lösning. Agneta Ahlqvist (HBL 27.9) är upprörd över att jag inte i min artikel tagit ställning till Åshöjdens skola. Det är ju i sig förvånande eftersom jag inte alls berört Åshöjden. Den svenska utbildningssektionen har under senaste period fattat ett principbeslut om att verksamheten i Åshöjdens skola (åk 1 – 10) skall fortsätta på nuvarande ställe. Därför är det befogat att arbeta för att skolan har resurser att verka. Under detta läsår totalsaneras huset och man räknar med att skolan flyttar in hösten 2013.

Språkbaden har visat sig framgångsrika

Igår publicerade HBL min insändare om språkbadet , idag fortsätter jag debatten om språkbad tillsammans med Nils Torvalds på Café Espland kl 15 - 16.30. 

Kom gärna med, vi bjuder på kaffe.  

Språkbad är ett vinnande koncept, forskning har visat att språkbadseleverna blir bra på sitt modersmål samtidigt som deras andra språk blir funktionellt.

Vi uppmuntrar också till mera samarbete mellan den svenska och den finska skolan. Puotilan koulu går ofta på teater till Rastis och de har också bjudit in Botby grundskola till fotbollsturneringar, sådant ser jag gärnam mera av.

 Språkbaden har visat sig framgångsrika

"Minister A-M Henriksson (Hbl 6.10) lyfte fram de kanadensiska språkbaden som ett beprövat alternativ för effektiv språkundervisning. Det är viktigt att ta det finska intresset för god undervisning i svenska på allvar. Enligt forskningen är språkkunskaperna hos språkbadseleverna dokumenterat mycket goda. I Helsingfors idag möter inte utbudet av språkbad den efterfrågan som finns.  Av knappt 500 elever som årligen lära sig läsa och skriva på svenska går 130 elever i språkbad och 360 i svensk skola. Förra hösten började ca 4 500 elever i Helsingfors åk 1 i finsk skola i Helsingfors, men endast 3 % av dessa i språkbad.  I Grankulla utgör språkbadseleverna mer än en tredjedel av alla elever i den finska skolan, i Vasa är de över 10 %.  Familjerna köar för platserna i språkbadsdaghem och -skolor, men staden tvekar. Bristen på behöriga språkbadslärare har framförts som en orsak.

Genom att se över språkkraven för språkbadslärare, att inte kräva utmärkta kunskaper i finska, kunde fler svenskspråkiga klasslärare få tjänst. Med utökat språkbad kunde fler finska barn på ett pedagogiskt beprövat och därtill framgångsrikt sätt få tillgång till det svenska i Finland. "

publicerad i HBL 11.10.12

De viktigt att titta framåt

Idag har jag presenterat Helsingfors språkbadsutbildning för SFP:s kretsstyrelse och kandidater. I Helsingfors finns det 9 daghem och 9 skolor som har språkbadsutbildning för finska barn i åldern  3- 15 år. Alla barn som får plats på ett språkbadsdaghem har också möjlighet att fortsätta i språkbad hela grundskolan ut. Tyvärr möter inte utbudet efterfrågan.
Vi var alla ense om att språkbadsutbildningen borde stärkas och jag hoppas att vi tillsammans på olika ställen kan arbeta för att det vi verkligen kan hitta plats för fler hugade elever.

Samtidigt presenterade Maria Björnberg-Enckell kort Helsingfors budget inför 2013 och redogjorde för hur resonemangen inom sektionen gick i skolnätsreformen. Det var skönt att diskussionen gick i en positiv anda, att folk var beredda att lyssna och fråga. Mycket av det som hon sa redogör också Niclas Grönholm för i sin insändare i dagens HBL.

Underligt nog hittar jag inte den på hbl.fi, vilket är synd. Jag hade gärna länkat till den, eftersom han på ett förtjänstfullt sätt beskriver skolnätsreformens olika delar. Han lyfter fram de olika delmomenten, bl.a. att regeringsprogrammet utgår från att resurserna för gymnasieutbildningen kommer att minska med 30 miljoner euro under 2014 - 2015. En del når säkert också de svenska gymnasierna i Helsingfors. Han påpekar också det som även jag lyfte fram att reformen medför att man får tre lika stora gymnasier som garanterar lika villkor för de studerande i Helsingfors.
Att specialundervisningen för eleverna i östra Helsingfors stärks, är också viktigt. Det östra distriktet har flest elever, så det är bra att de eleverna har ökad möjlighet till specialundervisningen närmare hemmet.
Han påpekar också att beredningen arbetat för att undervisningen för eleverna också i åk 7 - 9 skall ske på lika villkor, något som glömts bort i debatten. Jag aneser också att det är viktigt att alla elever i Helsingfors skall få en undervisning på lika villkor.

Vad är en timresurs?

Jag vill ta fasta på Niklas Kullbergs text som han skrev som en Facebook-anteckning i våras. Hans text förtydligar det jag lyft fram i min insändare i HBL på onsdagen. Med siffror och konkreta exempel belyser han verkligheten för de små gymnasierna i Finland. Han beskriver hur timresursen räknas ut och hur detta inverkar på undervisningen i ett mindre gymnasium:

”Gymnasiernas verksamhet styrs av hur många elever de har, en elev i Helsingfors för med sig 1,38 kurser. I fall tex. en kurs i ett mindre språk (A tyska?) har endast en elev så har man nästan använt elevens “kvot”. Ifall samma kurs har 20 elever har man frigjort hela 19 * 1.38 = 36 kurser på schemat!” Nämnas bör, att i år och nästa år är timresursen i Helsingfors för gymnasiernas del ännu lägre pga timresursnedskärning om 2%. I mindre gymnasier blir grupperna i läroämnen som inte är populära små, även om vi vuxna uppfattar dessa ämnen som viktiga. Kullberg påpekar vidare: ”Om gruppen är liten betyder det att undervisningen blir "dyr" och sker på bekostnad av de elever som inte valt att läsa ämnet. Följden av detta är att man måste överväga i fall man startar en kurs med bara fem studerande eller färre. I fall man kör kursen så betyder det att en annan OBLIGATORISK kurs måste ha fler elever (32 eller 35 eller t.o.m. 40) för att alla de kurser som de studerande måste ha skall kunna plockas in i schemat eller så väljer man att inte erbjuda vissa kurser eller läroämnen som man inte måste.”

Jag vill också betona betydelsen av kompletterande kurser för eleverna eftersom många sk jokerfrågor kommer från dem. Niklas Kullberg lyfter därtill upp en ännu viktigare aspekt, dvs de kurser som är förberedande för studentprovet, vilka också räknas in i de kompletterande kurserna.

”Som läget är nu så kan man inte förverkliga förberedande studentskrivningskurser i alla realämnen eller språk. Vi lärare skulle gärna ge eleverna bättre förutsättningar inför skrivningarna. De förberedande kurserna låter som lyx men de handlar om att få de studerande att se större helheter, arbeta ämnesöverskridande och naturligtvis att lära sig svarsteknik i det berörda ämnet, det är något som bara delvis kan göras under obligatoriska och fördjupade kurser eftersom man då skall koncentrera sig på läroplanens krav.”

Han påpekar också att vi, föräldrar, kanske inte är medvetna om att ” hörförståelsen till 80 % handlade om teknik, i dag gäller detta i allt större utsträckning även i realämnena”. Studentexamen är inte den samma som då vi själva skrev den.

Kullberg anser att kurser bör kunna ges flera gånger per år, vilket en liten skola inte klarar av att göra. För eleverna blir läsordningen ett pusslande för att försöka få in alla de obligatoriska kurserna i schemat. Det bekymmer studiehandlare och rektor har då de bygger upp läsordningen i skolan blir inte lättare av att lärare arbetar i flera skolor.

Avslutningsvis vill jag nämna att det ju inte är den svenskspråkiga befolkningen med små skolor som genomfört den nationella gymnasiereformen, men vårt ansvar i förhållande till alla våra elever bör vara att erbjuda bästa möjliga utbildning. Utveckling av befintliga skolor är en absolut förutsättning och ett ansvar vi har i förhållandet till den kommande generationen.

Teater när den är som bäst

Det har varit full fart i mitt liv de senaste dagarna, på fredagen sände jag in mina svar till "valmaskinerna". På lördagen bar det iväg till Köpenhamn och ett underbart 50 års kalas. Ett glatt födelsedagsbarn, härliga tal, finurliga sånger, trevliga mänskor, god mat och utsikt över Köpenhamns väderkvarnar och bron till Malmö. Det är utmärkt att man får fira sina vänner.

På torsdagen förra veckan hade Lillan premiär med I taket lyser stjärnorna i Milja Sarkolas regi. Jag hade höga förväntningar och de införlivades med råge. En utmärkt regi, som med små medel och antydningar för handlingen framåt. En avskalad fungerande scenografi, och en härlig rytm i spelandet. Inte att förglömma skådespelarna. I Hbl undrade recensenten ifall detta är en ungdomspjäs och den diskussionen förde vi också efter föreställningen. Texten är tuff och berör säkert mänskor i alla åldrar. Jag är tror nog att alla har behållning av den. I taket lyser stjärnorna teater när teater är som bäst.
En sån kvinnokraft, unga och verkligt professionella kvinnor.
Så se den, njut och ta med lite näsdukar.

I taket lyser stjärnorna

Snart skall jag ut i regnet och gå på till Lilla teaterns premiär på I taket lyser stjärnorna. En premiär jag verkligen ser framemot. Jag har också förstått att skådespelarprestationer är fräscha och starka.

Kommer man själv ihåg hur det var att börja en ny skola att vara en liten, stor tonåring som känner sig fel. Själv kommer jag ihåg mina stora händer och fötter som inte lydde mig. Jag har förstått att den är riktigt gripande.

"Jag kommer ihåg när jag skulle börja sjuan och plötsligt bli vuxen. Den barnsliga lågstadietiden var över och under en sommar förändrades allt. Lederna lydde mig inte längre, kläderna var bara fel och föräldrarna hade inget vett i skallen. I juli gick jag för att se på den skrämmande skolbyggnaden i rött tegel" såhär presenteras den på Lillans web. http://www.hkt.fi/ohjelmisto/play.php?name=itak

Ser fram emot en omvälvande kväll.